painted Christ in the house of Martha and Mary in 16th/17th century
Related Paintings of Follower of Jacopo da Ponte :. | The Road to Calvary | The Good Samaritan | Enthauptung Johannes des Taufers | Thamar wird zum Scheiterhaufen gefuhrt | The Road to Calvary | Related Artists:
Grace Carpenter Hudson1865-1937
Grace Carpenter Hudson Galleries
Grace Carpenter Hudson (1865 - 1937) was an American painter. She was nationally known during her lifetime for a numbered series of more than 684 portraits of the local Pomo Indians. She painted the first, "National Thorn", after her marriage in 1891, and the last in 1935.
Grace Carpenter was born in Potter Valley, California. Her mother was one of the first white school teachers educating Pomo children and was a commercial portrait photographer in Ukiah, California; her father was a skilled panoramic and landscape photographer who chronicled early Mendocino County frontier enterprises such as logging, shipping and railroading.[1] At fourteen years of age, Grace was sent to attend the recently-established San Francisco School of Design, an art school which emphasized painting from nature rather than from memory or by copying existing works. At sixteen, she executed an award-winning, full length, life sized self-portrait in crayon. While in San Francisco, she met and eloped with a man fifteen years her senior named William Davis, upsetting her parents and ending her formal studies. The marriage lasted only a year.
From 1885 to 1890, Grace Carpenter Davis lived with her parents in Ukiah painting, teaching and rendering illustrations for magazines such as Cosmopolitan and Overland Monthly. Her work at that time had no particular focus and included genre, landscapes, portraits and still lifes in all media. Later in her career she would continue to accept occasional magazine illustration assignments including ones for Sunset.
Antonio Fontanesi23 February 1818 - 17 April 1882) was an Italian painter who lived in Meiji period Japan between 1876 and 1878. He introduced European oil painting techniques to Japan, and exerted a significant role in the development of modern Japanese yega (Western style) painting. He is known for his works in the romantic style of the French Barbizon school.
Fontanesi was born in Reggio Emilia, Emilia-Romagna, and trained with the landscape painters Prospero Minghetti and Vincenzo Carnevali. From 1841 to 1846 he made theatre sets and began painting landscapes. In 1850, he moved to Geneva, where he stayed until 1865. His main area of interest was landscape painting, which he expanded on after visiting the 1855 Exposition Universelle in Paris. He participated in important artistic exhibitions, displaying his works in Lyon, Turin, Milan, Florence, Genoa and the Triennial Exhibition of Fine Art in Bologna. He was nominated professor at the Academy of Lucca, but moved to Turin when a chair as a landscape professor was created specially for him at the Accademia Albertina in Turin from 1869 to 1876.
georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.